Hur kunde jag? 

Varför? Varför? Varför är allt som det är, varför gjorde jag det? 

Vad tänkte jag på?   

Jag älskar min son Elias och min man Noah.   

Nu sitter jag i en cell. Cellen har fyra väggar och alla väggarna är gjorda av betong och det har en mörkgrå färg.

Det finns en säng som är hård. Sängen är gjord av plankor och en tio centimeter tjock madrass med en kudde och

en filt. Det finns ett gammalt rangligt bord som är gjort av trä. Och en stol som är mer ranglig än bordet. Jag har även en toa i min cell. Den är inte särskilt ren eller fin men den duger bra. Det stinker mycket från toan, jag är inte särskilt fräsch för jag har inte duschat på tre dagar.    

Jag börjar att bli rastlös för jag har suttit inne i denna dumma cell i tre dagar nu.   

Just nu undrar jag hur jag kunde göra det jag gjorde. Hur tänkte jag? Nu när allt är gjort vet jag inte hur jag kunde göra det jag gjorde. Hur puckad kan jag vara? 

Jag hör fotsteg utanför dörren. Det hörs allt tydligare och tydligare. Snart kommer vakten. Hen ska hämta mig för jag ska till rätten idag. Jag kommer nog att dömas till livstid i fängelset på grund av att jag har rånat en bank. Jag skulle inte har gjort det. Jag skulle inte ha rånat banken. Jag hade ju en bra anledning men det tror jag inte rätten tar hänsyn till.   

Det var för fem dagar sen allt började.    

Jag behövde verkligen pengar till min son Elias som är jättesjuk. Han har cancer den svåraste sorten leukemi. Elias är döende och jag behövde pengarna till att betala hans medicin, den är mycket dyr.  

Så jag var tvungen att fixa fram pengar på något sätt men hur? Min enda idée var att råna en bank och så blev det.                                                  
     

Innan han var sjuk så sprang han omkring och var en busig liten unge som var nyfiken på allt och alla. Han hade blont hår och mörk gröna ögon. Och gick oftast runt med en filt som hade massa får på sig och ett stort får huvud på mitten av hela filten.  

Det var för drygt fem månader sen och allt har bara gått utför.   

Nu så ligger han i en säng i dagarna ända och bara sover. Han har inget hår längre och han är blek som ett spöke, han har bara några dar kvar att leva. Vad ska jag göra för att allt ska bli bra och som förr? Det går inte att få det som förr. Men han KAN och MÅSTE klara av cancern.  

Annars har jag inget att leva för.  

Han har varit inne på sjukhus länge nu och allt har bara gått sämre och sämre. Det var hans sista chans att klara sig. Så jag började planera hur jag skulle få ihop alla de pengar som behövs och då kom jag fram till att lättast är nog att råna en bank. Då började jag att planera hur jag skulle gå till väga. Det skulle bli en lätt match för jag har jobbat på den banken jag skulle råna i fem år. Tills jag fick sluta på grund av att jag inte var på jobbet mycket och spenderade min tid med min sjuka son.    

Så jag hade planerat allt. Allt gick bra tills jag skulle åka därifrån. Jag hade glömt att planera att en bil skulle hämta mig. Så jag började springa.   

Den som jobbat i kassan ringde polisen och det var enkelt för dem att gripa mig och sen dess har jag suttit inne i denna idiotiska cell.   

I ca tre dagar nu, tror jag.   

Jag skulle inte ha rånat banken. Nu kommer jag inte att kunna vara med min son.   

Nu kommer vakten och öppnar och ber mig följa med till rätten.

Vad tycker ni???